Sängparalyserad.

Jag läste (ja) idag att när man sover så paralyseras en muskler, huvudsakligen de i benen och armarna. Uppenbarligen inte hjärtat osv, för då hade man dött. True story.
Anledningen att hjärnan paralyserar en, är för två anledningar. 1. För att man inte ska röra sig för mycket och därmed inte få nog med vila. 2. För att man inte ska göra vad man gör i drömmen. Wow, vilken jävla tur, säger jag, som har de sjukaste drömmarna. Ena natten är jag kapten/byggare som konstruerar ihop en undervattensbas för bläckfiskforskning på havsbotten, nästa natt jagas jag av zombies i Paris kloaker. Eller varför inte min personliga favorit; jag skulle praoa som diskare på en Nobelmiddag, men helt plötsligt så var maten MITT ansvar och alla stod och väntade på mina orders om hur allt skulle tillagas osv. Det måste ju kunna tolkas som någon slags prestationsångest eller så, in real life? Eller ännu viktigare, vem fan -praoar- som diskare?

Fokusera. Ok.

Det här rycket man ibland kan känna precis sekunden man somnar, är när hjärnan muskelparalyseringen inte är synkad direkt med själva somnandet.
Samma sak är det med den här fallande känslan man kan få när man somnar.

Så nu vet ni!